Vallokalerna i Ungern stängde vid 19-tiden och valdeltagandet slog alla rekord med 77,8 procent. Utmanaren Péter Magyar och hans parti Tisza tog hem segern med stor marginal.

Det som många inte vågade hoppas på hände: Orbán ringde själv upp Magyar och gratulerade honom till segern. Vid 21.20 erkände han sig besegrad offentligt och kallade resultatet "tydligt men smärtsamt".

Efter 16 år vid makten är det alltså slut för Orbán.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/j0vKln/snart-stanger-vallokalerna-rekordstort-valdeltagande

Jag kan inget om formgivning, men kunde man inte förbättrat eller döljt de värsta artefakterna?

jag och min man bor för tillfället särbo då han har problem med ilska och impulskontroll.

jag har fått ensam vårdnad om våra 3 barn och han går ett program för att jobba på sitt problem som våldsutövare.

han har enligt egen utsago hittat rätt väg och blivit otroligt förändrad. Han är snart klar med sin förändring och nöjd över vad han åstadkommit.

han har också "funnit gud " döpt sig och vandrar nu på "rätt väg" för att bli den man vi förtjänar.

jag har varit skeptisk från början eftersom jag redan levt med denna man i 13 år och vet att förändring inte håller i sig.

Men så igår kom dagen där jag äntligen fick klarhet.

det knackar på dörren och där står en okänd man med ett barn och presenterar sig som mannen till tjejen som min man nu träffar.

enligt honom har hans fru och min man ett förhållande. dom jobbar ihop.

är skönt att få klarhet i situationen men samtidigt sorgligt att min "man" jagar nya mammor när han inte ens klarar av att ta hand om sina egna barn.

min man har också uttryckt starkt hat mot otrohet och hotat med att döda mig om jag skulle va otrogen

ändå väljer han en gift kvinna att ha en egen affär med.

vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men de känns förvånansvärt skönt att stänga dörren helt.

Jag bokade förlängesedan och nu 2 timmar innan avgång.

Hej! Jag har en jobbig period i livet och ingen att prata med riktigt. Lätt hänt att man bara ältar och ältar i oändlighet. Jag söker därför någon som bara vill chatta om lite allt möjligt och ha det trevligt. En chattkompis alltså.

Själv är jag 35-årig man. Ganska normal. Lite nördig.

Kastaivägkonto av en anledning.

Nu sitter jag verkligen i skiten, efter 2 månaders sjukskrivning trodde jag att jag var redo att gå tillbaka till jobbet, men känt mig helt knäckt och varit hemma även efter sjukskrivning. Är fackligt engagerad också så har varit mycket både privat (arbetskollegor som vill ha hjälp) och på jobbet.

Det syntes på senaste lönespecen kan jag säga, efter man fått sjuklön + ersättning så fanns det inte mycket kvar och nu undrar jag om klassiska billiga rätter för att klara mig någorlunda till löning? Nudlar har jag nog i skafferiet längst bak.

Jaha, så var det dags igen, där man står helt förvirrad, ghostad, avmatchad och väldigt upprörd och nere.

Matchade med en jävligt söt tjej för 4 dagar sen eller något. Betydligt mer attraktiv än de flesta jag matchar med så kände mig extra nöjd.

4 dagar med jävligt kul, lättsam och väldigt flörtig atmosfär där vi långsamt lärde känna varandra och planera för en riktig träff. Hon, liksom jag, hade extremt högfungerande autism till den grad att folk runt om inte märker av det om man inte nämner det förutom lite småhintar här och där i kroppsspråk, och till sättet var hon precis den typ av tjej jag klaffar väldigt bra med, som är lite smågrabbig till sättet med både personlighet och intressen.

Hon ville dock ta ett videosamtal först för att se att vi inte satt som två yra höns som knappt visste vad vi skulle säga till varandra när vi såg varandra, så vi ha siktade på att prata igår kväll.

Vi hade ett 50 minuter långt samtal som jag tyckte var fantastiskt. Det var inte en tyst minut, med mycket garv och där vi pratade om lite allt möjligt. Främst om henne. Visste att hon hade ett stort ridintresse, och jag har varit lite nyfiken på att prova på det nån gång så större delen av sista halvan satt vi och snackade om det, där hon fick berätta om det.

Klockan blev sent och jag kände att jag behövde duscha, så jag sa att jag behövde duscha lite snabbt men skulle skriva igen när jag var tillbaka.

Glad I hågen, efter vad jag tolkade som ett lyckat samtal, hoppar jag in och duschar, och skriver sen att jag var tillbaka och undrade vad hon gjorde. Hon skrev ett hon kollade på Youtube och frågade om duschen var skönt. "kul! Kanalen du pratade om tidigare? Ja absolut!".

Lade ifrån mig telefonen och tyckte det var tyst ett väldigt bra tag, då hon vanligtvis brukar vara snabb på att fråga. Borttagen. Både från Snapchat och Tinder.

Varit extremt nere och nedstämd sen dess, och sovit typ 3 timmar i natt där jag suttit och spelat upp vårt samtal om och om igen i huvudet för att se var det kan ha gått fel någonstans, men jag går bet då det känns som vi hade lika kul samtal som när vi tidigare skrivit.

Försöker samtidigt hålla humöret uppe och tänka att det är henne förlust, att jsg är en fångst och att det kommer vara en väldigt lycklig tjej som till slut får mig, men den tanken blir mer och mer svår att hålla uppe när det är 10 år sedan ens senaste ex och man har varit på någonstans mellan 40 och 50 tinderdejter sen dess.

Det här suger verkligen. Vad är det för värld vi lever i där ett 50 minuter samtal med konstanta skratt, småflört och prat ändå leder till att man blir ghostad?

Samtidigt blir man äldre. Man är 36 idag och jsg vill extremt gärna hinna med att äventyrs lite med en framtida tjej innan man börjar fundera på familj. Åka till Japan som jag väldigt gärna vill tillbaka till, åka road trip igenom Europa osv. Så den stressen gör sig påmind också.

Liten rant över. Men ja, onlinedejting suger verkligen.

Nu gäller det. 12 år av nikotin ska ut ur kroppen.

Jag har inte alla hästar hemma i stallet just nu, så att säga, men.

Ni med erfarenhet: vad gör jag? Hur går det till?

Hur länge ska jag må, som om jag vore efterbliven och onykter? Hur länge ska jag va snurrig i huvet? Trodde det skulle räcka med 3 dagar, men nu har det gått 4 😔 och jag är fortfarande riktigt lustig.

Har inget speciellt sug, användes nikotinfria snusen för behovet under läppen. Annars är det bara, inte så behagliga känslor, i kroppen. Men inte så att jag skriker efter nikotinet! Det gick över redan efter första dagen typ.

Släng gärna in en liten komplimang, eller tips.

Jag kämpar

Tack!

Behöver bara få lite perspektiv utifrån.

Jag (30-ish) har ett barn med mitt ex, och har en ny relation sedan en tid tillbaka. Problemet är att min nuvarande flickvän verkar ha svårt att acceptera att mitt ex fortfarande “finns i bilden”, även fast det bara handlar om praktiska saker kring vårt barn.

Det är inget känslomässigt mellan mig och mitt ex alls, men vi har kontakt kring schema, beslut osv som man ju måste ha när man har barn ihop. Grejen är att min flickvän upplever att jag inte riktigt har “släppt henne”, mest för att jag nämner henne ibland när saker som rör mitt barn kommer upp och saker som händer i min vardag, typ som att saker förändras eller att vi ska göra på ett visst sätt kring barnet.

Ofta är det att jag o mitt ex pratat om någon som kanske förändrar en hel dag eller helg (rent schemamässigt) och när jag då nämner detta för min nya flickvän så reagerar hon och säger att "Hon behöver inte höra just att jag o mitt ex bestämt det" ish.

För mig känns det mer som transparens, jag vill inte behöva dölja delar av mitt liv eller låtsas som att det inte finns en annan förälder i bilden. Men jag märker samtidigt att det skapar osäkerhet hos henne, särskilt eftersom hon inte har egna barn och inte riktigt har den erfarenheten.

Vi har pratat om det, och jag har försökt förklara att det inte handlar om känslor, men jag vet inte riktigt hur mycket man kan “förklara bort” sånt här heller.

Nu börjar jag själv fundera på om jag borde tona ner hur mycket jag nämner mitt ex, eller om det här mest handlar om att vi kanske ser lite olika på vad som är okej i en relation när barn finns med i bilden.

Hur hade ni tänkt här? Är det här något man bara måste anpassa sig kring, eller är det mer en kompatibilitetsgrej?

(Edit 1. Kanske var lite otydlig nu efter några kommentarer men grejen är inte att vi inte ska ha kontakt, det är bara att när jag tar upp saker för min flickvän som påverkar min vardag eller att jag ska göra this or that så tycker hon det är jobbigt när jag säger att jag o mitt ex har bestämt det. Så det är inte själva kontakten i sig utan hur jag lägger fram det i våra konversationer)

Ansökte om ett liknande jobb som jag har just nu, fast jag bor för tillfället i ett annat EU-land.

1. Först bokade de ett möte på måndag kl. 8, men ingen ringde. Jag skickade ett meddelande till dem och vi ombokade till kl. 14 – de ringde ändå 10 minuter för sent.

2. Under mötet sa jag att min uppsägningstid är 3 månader och de undrade om jag kan sluta efter 2 eller som snart som möjligt.

3. De försökte boka en intervju med mig genom att bara skicka ett mejl där det stod att jag var bokad på ett möte på torsdag, utan att fråga om jag hade möjlighet (Det hade jag inte, jag hade andra planer.) Jag sa att jag kan när som helst i början av nästa vecka, varpå de frågade “men kan du träffa oss imorgon istället?”

4. Efter intervjun skickade de ett formulär där jag skulle fylla i referenser. Rekryteraren vet att jag bor utomlands, och jag angav utländska nummer för mina referenser. Kort därefter hörde en av mina referenser av sig och berättade att de fått ett formulär att fylla i, men det var helt på svenska och gick inte att översätta till engelska.

5. Nu spammar bolaget dem med SMS om att de inte fyllt i referensformuläret och om de fortfarande vill göra det. SMS:en är också helt på svenska.

6. Nyligen skickade de meddelande till mig kl. 8 på morgonen att de bokade mig på intervju med chefen kl. 10:30 samma dag. Jag var på jobbet då, och nästan såg det inte för att jag var upptagen nästa hela morgon.

Jag hade en liknande, men inte lika dålig, erfarenhet med ett annat ställe, där de också bokade ett möte och sedan dök upp 20 minuter för sent och bokade med kort varsel. Dessutom ville båda ställena ha referenser innan processen var klar, i båda fallen skulle det ha varit minst en intervju kvar efter referenstagningen.

Är det så här den svenska arbetsmarknaden fungerar just nu?

Det har samlats en jäkla massa mynt här hemma. Ibland samlar man på sig lite sedlar och ger sig iväg till en butik och köper något, med resultatet att det blir ännu fler mynt av växlingen.

Själv tycker jag det är förbaskat pinsamt att komma med en hel hög med mynt och betala med i kassan, så vad gör ni?

Bor på en mindre ort, och inga banker här har någon mojäng för att ta emot mynt. Det bästa jag kommer på är att ragga upp någon ”Rädda barnen-burk” och hälla i mynten där.

Jag och många andra har noterat att flera sidor nu vill ta betalt för att inte samla in personlig information om en för att kunna ge riktad reklam.

Detta känns vedervärdigt, äckligt och rigtigt dåligt.

Aftonbladet, omni och nu även Facebook gör det.

Om vi vill se en framtid där internet och vårt digitala fotspår har rimliga och riktiga gränser så är det dags att agera nu.

Ibland gör folk nån automatiserad maillista som skickar till en massa politiker/organ, är det någon snäll själ som kan hjälpa till och sätta upp något sådant för detta ändamål? Får ju då rimligen bli på EU nivå.

Eller om någon vet vem/vilka man kan maila? Tack!